Hopplösa om allting

Jag verkligen kan inte finna spänning för det nya skolåret. Jag får inte ta några klasser som jag vill ha eftersom alla tycker att jag är för dum. Varje dag allt som jag vill göra är att gråta men jag kan inte eftersom min mor skall göra narr av mig. Att leva blir mer och mer smärtsam.

Jag bara önskar mig att försvinna någonstans inom staden så att ingen vore besvärad av mig igen. Någonsin.